Ingen har väl undgått att Donald Trump har intagit ovala rummet i Washington med buller och bång som nyvald president i USA. Det är oroliga tider med krig och världen rör sig snabbt mot en allt mer protektionistisk era. USA inför tullar, EU svarar med motåtgärder och andra stora ekonomier gör likadant. Global frihandel, som vi länge tagit för given, hotas av nya barriärer och handelshinder. I det här sammanhanget måste vi i Sverige fundera över våra egna ekonomiska prioriteringar – och inte minst, var vi lägger våra pengar när det gäller marknadsföring och kommunikation.
Det är ingen hemlighet att en ansenlig del av de marknadsföringspengar som svenska företag och organisationer spenderar på digital annonsering hamnar hos amerikanska techjättar som Meta (Facebook och Instagram) och Google. Denna utveckling har accelererat de senaste åren, men det stora problemet är att mycket av denna investering inte ger den effekt som många hoppas på. Algoritmer styr vad som syns, organiska räckvidden är minimal och annonsbudgetar slukas upp utan att generera det lokala engagemang som företag och offentliga aktörer behöver. Spridningen av desinformation och kriminella inslag på plattformarna förstärker ytterligare problemen och trovärdigheten.
Än mer allvarligt är det när kommuner och offentliga institutioner – som finansieras av skattemedel – väljer att lägga sina pengar på dessa plattformar istället för att använda lokala och regionala medier. Lokala gratistidningar och nyhetssajter når en bred och relevant publik, med verifierbar spridning och en lokal förankring som algoritmerna hos sociala medier aldrig kan ersätta. Men när marknadsföringsbudgeten slussas till amerikanska jättar istället för att investeras i den lokala mediemarknaden, underminerar vi både vår egen ekonomi och vårt oberoende.
En nyligen genomförd enkät av Gratistidningarnas förening visar dessutom att en övervägande majoritet av kommunmedborgarna föredrar att ta del av viktig samhällsinformation via sin lokala gratistidning. Enligt resultaten vill åtta av tio svarande (80 procent) helst få denna typ av information via den lokala gratistidningen. Detta står i stark kontrast till sociala medier, som endast föredras av cirka 30 procent av respondenterna. Trots detta fortsätter många kommuner att använda sociala medieplattformar framför lokala kanaler, vilket inte bara begränsar räckvidden utan också försvagar den lokala journalistiken och det demokratiska samtalet.
Det är dags att tänka om. I en tid där handelshinder växer och internationella relationer blir mer osäkra, borde vi vara mer medvetna om var våra pengar hamnar. Att använda och därigenom stödja lokala medier och kanaler är inte bara en fråga om att nå rätt målgrupp – det är en långsiktig investering i en levande, stark och oberoende svensk ekonomi.
Vi själva lever tack och lov i en demokrati och därigenom är det öppet för kommunmedborgarna att själva ta del av hur mycket våra kommuner väljer att lägga på de amerikanska- eller kinesiska techjättarna – då det är offentliga handlingar.
/Åke Tapani
