Naa, naaa, naaaa” – en uppochnedvänd plaststol som knuffas framåt i den finkorniga sanden gör jobbet som en gräsklippare i Hugos lek. I bakgrunden håller solen på att gå ner tillsammans med dagens sista surfvågor i takt med tonerna till Bob Marleys ”Three little birds”.
I bordet bredvid pekar den brunbrända och ensamma mannen på sin tomma Corona-flaska till strandbaren och några sekunder senare landar en ny iskall sådan på bordet. Efter två stora klunkar letar sig hans blick ut mot de sista surfarna för dagen, som mest bara sitter och skvalpar på sina brädor i solnedgången. Intill Hugos gräsklipparlek infinner sig samma avkoppling hos oss och känslan av frihet förstärks ytterligare av de rytmiska reggae-takterna. Vi har kommit till det bekymmerslösa surfsamhället Puerto Escondido!
”Gömd port” som den direkta översättningen till svenska är, känns faktiskt på många sätt som just det, en gömd port ut från verkligheten. Visst, fler och fler har börjat hitta till detta lilla surfmecca på Mexikos stillahavskust, men trots det så fortsätter det lugna tempot och vågfrekvensen att diktera villkoren. Längs den stora stranden sammanstrålar surfare och backpackers med andra glada sällskap och inne i den lilla byn säljs det surfprylar, doftar mat och spelas skön musik.
Hugo, som direkt anpassat sig till detta lugna liv, njuter verkligen av tillvaron. I vårt boendes swimmingpool tillbringar vi förmiddagarna med bad och lek, efter lunch glider vi ner med vespan till stranden och i de överfyllda och färgglada fruktstånden får han välja fritt för att sedan njuta av de färska och spännande smakerna. Isglass är också gott och viktigt i värmen, men det gäller att slicka i sig den snabbt innan den smälter!
Solnedgångarna är något alldeles extra och den gulröda solen som sakta försvinner i horisonten signalerar om att dagen snart är slut. Efter en stillsam middag i en av restaurangerna längs med gatan puttrar vi sakta hemåt med vespan. I huvudet nynnar jag fortfarande på Bob Marley och jag är ganska säker på att Hugo håller med: ”Dont worry about a thing, cause every little thing is gonna be alright”
/ Emil Björnström
