Statistik från Migrationsverket visar att sju till nio procent av alla ensamkommande barn avviker från sin placering. Och trots att antalet ensamkommande barn som söker asyl varierar över tid, är andelen barn som försvinner densamma.
För att höja kunskapen inom området och utveckla samordnade och långsiktigt hållbara arbetssätt som motverkar att barn försvinner, har en nationell vägledning tagits fram. Vägledningen kan både användas av enskilda aktörer och som grund för en fördjupad regional dialog. Länsstyrelserna har deltagit i arbetet genom att dela med sig av den kunskap som byggts upp under många års arbete med frågan.
– Det finns tecken och risksituationer som de som möter ensamkommande barn behöver känna till. Ofta finns många vuxna runt dessa barn, men det kan vara svårt att veta vilket ansvar man själv har, samt vad andra kring barnet ska göra. Syftet med den nationella vägledningen är att berörda aktörer ska få stöd i det förebyggande arbetet och snabbt agera om barnet ändå försvinner, säger Karin Eriksby, länsstyrelsernas nationella samordnare för ensamkommande barn.
Om ensamkommande barn
De senaste åren har få ensamkommande barn anlänt till Sverige, jämfört med det stora antal som kom runt 2015. Samtidigt ökar antalet ensamkommande barn i Europa igen. Dessa barn är särskilt utsatta och behöver samhällets skydd och stöd. En del av barnen som försvinner hittas, men andra fortsätter att vara försvunna utan att samhället vet vad som har hänt dem. Risken är att de utsätts för brott, utnyttjanden och övergrepp och därför är förebyggande arbete viktigt, liksom ett snabbt agerande vid försvinnanden.
Den nationella vägledningen är publicerad på Socialstyrelsens webbplats Kunskapsguiden.
———————————————————–
Klicka här – länk till originalinlägget
Källa: Länsstyrelsen Gotland
———————————————————–
